Jag var vid Mariatorget för att ta en bild häromdagen. Bilden uteblev, men istället fastnade jag på Papercut i nästan en timme och gick runt och bläddrade i magasin, kollade på bokomslag och hamnade till sist vid pockethyllan. Där hittade jag ”Alltings början” av Karolina Ramqvist och fastnade redan vid första anblick.
Sedan sträckläste jag en tredjedel av boken på ett par timmar. Vek upp taxöron här och var, sådär som jag gör när språket är riktigt bra. Boken handlar om Saga och hennes uppväxt i 90-talets Stockholm. Om hennes besatthet av festfixaren Victor Schantz, som från början är hennes bästa kompis förälskelse. Om hur de förföljer honom på caféer, klubbar och gator. Observerar vilka han umgås med, vad han äter. Dagdrömmer om hur hans röst låter eller hur han doftar. Upphöjer honom till något knappt omänskligt. Stockholms vackraste man.
Jag vet inte om det är höstkänslan som har spridit ut sig överallt i min kropp, men jag älskar rastlösheten i boken. Och besattheten av dessa vackra unga män. Den där ständiga längtan.
När Saga inte kan få Victor Schantz uppmärksamhet ligger hon med andra män. Hon samlar på deras namn, ser det som en erövring och går vidare. Kanske försöker hon känna någonting, något alls. Men de andra männen betyder ingenting. De får inte ens ett riktigt namn på hennes lista. Det spelar ingen roll.
Boken handlar också om Sagas radikalfeministiska mamma som har uppfostrat henne till att bli en självständig och stark kvinna, som inte ska bry sig nämnvärt om män. En ung kvinna som ska stå upp för sig själv, sina rättigheter och att inte låta sig utnyttjas. Och mitt i allt detta har Saga en destruktiv och febrig relation med Victor, som bara tar det han vill ha och sedan drar. Och hon känner sig aldrig så svag, som när han är i närheten.
Och kanske är det därför mitt hjärta känner så starkt med den här boken.
Läs!
Translation:
Love the book I’m reading right now. ”Alltings början” by Karolina Ramqvist.
